Ena stunden promenad i skogen, nästa stund sammanbrott
Kategori: Allmänt
Idag vaknade jag upp och tog på mig kläder och åkte till stallet, fixade med hästarna sen tog jag med min pärla på en promenad i skogen.. Var väldigt avkopplande, fåglarna kvittrade, det var härlig vårfrisk luft, och så Julle vid min sida. Efter den promenaden gav jag hästarna mat och sen tog jag med mig Molly till skogen på en promenad, det var lika avkopplande det och hon älskar att gå i skogen. Det gör mig lycklig att se henne så glad!
Hela tiden kände jag ett inre lugn och när vi kom tillbka efter promenaden så satte jag mig en stund på bänken utanför stallet och njöt av den friska luften, hästarna stod och mumsade hö, fåglarna kvittrade. Jag drog djupa andetag och tänkte positiva tankar. Det är så skönt att lära sig mer och mer att slappna av, är det så det känns att slappna av? Underbart, men det tar tid och träning träning träning...
MEN... Sen åkte jag hem och då kom det.. Sammanbrottet. Jag satte mig ner i soffan och började stört grina från ingenstans, tårarna bara sprutade, jag ringde till min bästis och pratade och tårarna bara rann längs kinderna och jag kunde knappt prata. Och det tog aldrig slut, jag kunde inte sluta.. Jag började måla i min mindfulness målarbok för att försöka bryta det, det eller att sätta sig i duschen är det som hjälper mig vid ångest.
Blev lugnare till slut men har känt mig nere och låg hela kvällen och längtar tills jag ska gå och lägga mig och sova. Såhär är det alltid, att när jag har energi och gör något som idag när jag var hos hästarna osv, då är det som att kroppen dräneras på energi, all energi. Då finns det inget att ta av sen så då bryter jag ihop totalt.
Och jag tycker det är så fruktansvärt jobbigt att en dag kan jag känna mig uppåt, jag hittar på något roligt, sminkar mig, tar på mig lite snygagre kläder än vad jag normalt orkar med och känner attt självkänslan blivit stark. Sen nästa dag vaknar jag och vill inte gå ur sängen, bara att gå upp och klä på sig kan kännas som man ska bestiga ett jäkla berg. Jag vill vara själv, känner mig lätt irriterad, orkar inte prata med nån.
Att det går så upp och ner gör att det är svårt för mig att planera saker för jag vet aldrig hur jag mår. Jag kanske mår "bra" en dag och planerar då in att på torsdag så gör vi det här, sen vaknar jag på torsdag och mår jättedåligt. Därför får jag ta en dag i taget, hela tiden...
