Nu har det vart lugnt här inne ett tag, det är pga att förra fredagen blev jag inlagd på allmänpsykriatiska avdelningen på USÖ. Situationen blev alltför jobbig och efter samtal med läkare och sköterska blev det beslutet att jag skulle bli kvar.
Det var blandade känslor men idag känner jag bara att jag är stolt över mig själv att jag åkte in dit, även om det var andra gången jag blev inlagd. Väl där inne, dem första dagarna hände det inte så mycket för då var det helg och lugnt på avdelningen. Men i början på veckan fick jag ha samtal med läkaren och han berättade att jag lider av GAD (generalisetat ångestsyndrom) tydligen stod det i min journal, jag önskar någon hade sagt det tidigare men. Det kändes faktiskt som en lättnad, nu vet jag varför jag lider av sådan extrem oro dagligen och varför min kropp gör så fruktansvärt ont dag som natt pga spända muskler och muskel knutor i nacke, axlar och rygg. Det känns också lättare för nu kan mina närmsta förstå varför jag oroar mig och mår som jag gör.
Så jag var inskriven en dryg vecka men var hemma på lite permission så var inte där varje dag. Men igår hade vi vårdplanering och jag var så nervös innan så jag trodde jag skulle spy. Det var jag, min pappa, läkaren och sex personer till. Det var så hemskt jobbigt att sitta där och allt handlade om mig, alla ögon var på mig och allt prat var om hur jag mådde. Men det kändes skönt efteråt, det kändes som att det blev lite mer ordning på saker och ting nu. Först och främst äter jag nu bara en medicin och på lägsta dosen vilket känns som en enorm lättnad. Sen ska jag äntligen få komma till psykiatrin och få träffa en psykolog som jag ska göra en KBT (kognitiv beteende terapi) med. Fram tills dess då är det väntetid till psykiatrin har jag kontakt med en sjuksköterska på vårdcentralen. Och så ska jag få ytterligare hjälp genom en stöd person jag kan ha kontakt med precis som det låter, som stöd om jag vill prata eller behöver fråga om något osv. Det blir en trygghet att veta att man alltid har en stöd person man kan ringa.
Något som stärkte mig som läkaren sa till mig att han såg många positiva sidor i mig, men all oro och ångest har liksom tagit över mig så jag tror inte att jag klarar saker. Men jag klarar mer än vad jag tror och det kändes skönt att höra honom säga det. Jag behöver bygga upp mig själv på nåt sät och hitta mig själv.
Det känns i alla fall skönt att det händer lite nu och att jag ska få jobba ganska intensivt med KBT.
Symtom
Generaliserat ångestsyndrom, eller GAD som är den engelska förkortningen för General Anxiety Disorder, är precis vad det låter som. Ångesten eller oron är alltså inte begränsad till ett område eller en viss typ av aktiviteter, utan den är just generell/allmän.
Den som lider av GAD, för lider gör man, oroar sig så gott som dagligen och har svårt att kontrollera sin oro. ”Tänk om-tankarna” avlöser varandra på löpande band, vilket gör att kroppen ofta är på helspänn.
Någon fullständig rädsloreaktion som vid en akut fara handlar det inte om, utan snarare en förhöjd beredskap utifall att. Det här innebär att man både kan bli trött i huvudet och i resten av kroppen. Muskelspänningar är inte ovanliga och ofta känner man sig rastlös och uppskruvad.
Eftersom oron har en tendens att tränga sig på när man är sysslolös, så påverkar den ofta insomnandet. Många med GAD har svårt att somna och en del upplever även en försämrad sömnkvalité. Har man dels sovit dåligt, och dels går omkring och oroar sig i vaket tillstånd så är det inte svårt att förstå att man kan bli lättirriterad och att man har svårt att koncentrera sig.
